pikkulintu

Det är hööööst, snart iallafall. Den kryper sig närmre för var dag som går. Blir mer och mer påtaglig. Ganska mysigt ibland men samtidigt ledsamt och sorgligt att lämna sommaren - solen, värmen, alla människor som så plötsligt är glada, varma och öppna. Dessa inkl mig, går i takt med att soltimmarna försvinner, sakta ner i sitt skal. Usch vad jag blir tråkig när det är höst. Jag blir trött, seg, slapp och trist. Varför måste det vara så? Varje höst dessutom. Varje år försöker jag jobba aktivt för att hitta en bra plan för att ta mig ur detta, men har inte hittat någon idealistiskt än. I tidningarna kommer det snart poppa upp en och annan artikel om hur vi motverkar höstdeppen och hur vi tar till vara på det sista av sensommaren. Jag läser allt, och med stort intresse, men trots all kunskap finns liksom inte motivationen att ta mig an att efterleva det. Nåja, kommer det här bli hösten med stort H? Hösten då jag faktiskt tar mig sans och bryter mitt trista höstmönster?